Lycka

Tänk att 1 krona kan göra mig så glad. 
1 liten sketen krona som man kan köpa ett tuggummi för.
Det gjorde min dag.

Mitt hjärta sprängs

Idag känner jag precis som vädret utanför, grått och regnigt. Det borde vara en bra dag idag men det är det inte.
  Jag har tänkt en hel del. Vet inte hur jag känner. Allt är bara konstigt, och hur jag än vrider och vänder på det så känns det bara fel. Allt känns fel. Jag vet inte vad jag vill. Känner bara för att gräva ner mig. Gömma mig under täcket och glömma allting. Hur ska jag kunna förklara. Det finns ingen som förstår. Ibland vill jag bara skita i allt. Dö typ. Jag vet inte vad jag vill med dig. Ingenting? Jo, fast inte såhär... verkligen inte såhär. Jag blir bara konstig. Gud, nu låter det jätte fel. Åh, jag blir tokigt! Hur ska jag kunna förklara. Det finns inga ord som kan det. Klart jag vill vara med dig. Men när du inte är här så glömmer jag hur det är och då känns det hela bara onödigt... eller nått.. Jag minns inte ens hur du ser ut! Eller så känske det känns som att du känner så..  Ja, du hör ju, jag kan inte besämma mig. Du måste tycka att jag är helkonstig, heljobbig. Men jag han inte hjälpa det! Jag håller på att bli galen, jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Jag vill bara skrika och slå sönder något. Någon.
Snälla, kan inte nägon bara döda mig! Jag vet att det ändå bara kommer att bli värre nu när jag skriver det här. För nu finns det ord på det, nästan i alla fall. Ett försök. Ett rop på hjälp? Jag tror jag just kom på vad jag är rädd för. Det är att du ska tycka så, säga så. Men jag vill ha svart eller vitt, ja eller nej. Antingen får du hata mig, eller så motsatsen. Jag vill inte ha grått, jag hatar grått.


................!!!.................

Nu har jag rökt upp min sista cigg. Så nu är det slut på "nyker-rökande". Nej, det är slut på rökande över huvudtaget. Ja, aldig mer. Punkt. 

 

Sofie och Anna kom över en stund ikväll. Det var trevligt =) Även fast de inte var lika angelägna att flumma som jag. Varför är alla så tråkiga? Jag menar inte att ni är tråkiga. Jag menar bara att jag är så jävla trött på mitt liv! Så jävla trött på det. Åka till skolan, plugga, äta, sova, åka till skolan, plugga, äta, träffa en kompis, sova, åka till skolan... JAG BLIR TOKIG! Jag vill göra något sjukt! Typ åka nån stans, se vart man hamnar. Hatar att vara låst vid något! Hatar det! Fatta att jag måste gå i skolan ett helt år till efter det här! Gud, jag kommer dö! Det måste bara hända något snart, något roligt, något sjukt.

 

Jag saknar honom. Ja, det gör jag. Jätte mycket. Allt är så mycket roliga med honom. Utan honom är allt så grått och tråkigt. Tänker inte på det när han är här, men när han har åkt, då fattar jag hur mycket glädje han ger mig, hur mycket gladare jag är med honom. Det är ju helt sjukt hur en människa kan få en att känna. Men nu är det bara 5 dagar kvar. 5 långa dagar... suck...

 

 

 


JAG VILL FLYTTA!!!


HATAR DET HÄR STÄLLET!! SNÄLLA NÅGON TA MIG HÄR IFRÅN! JAG BLIR TOKIG!!
HATAR DET HÄR STÄLLET!! SNÄLLA NÅGON TA MIG HÄR IFRÅN! JAG BLIR TOKIG!!
HATAR DET HÄR STÄLLET!! SNÄLLA NÅGON TA MIG HÄR IFRÅN! JAG BLIR TOKIG!!
HATAR DET HÄR STÄLLET!! SNÄLLA NÅGON TA MIG HÄR IFRÅN! JAG BLIR TOKIG!!

JAG VILL KNARKA!!!

Södra Latin kanske?

"Södra? Ja, det är en jätte bra skola! Vad är det för linje du är intresserad av? Musik? Ja, men va roligt! Berätta? Hm.. du kommer ha 50 minuters egen lektion i veckan, plus alla ensambler och orkester/kör. Allmänt om skolan? Har du hört om våra samlingar? Inte? Då har du missar något! Tro mig, Södra Latin är det bästa skolan. Jag trodde inte att det fanns en skola som denna innan jag började här."     ringer fortfarande i mina öron, trots att det är ett helt dygn sen jag stog där på gymnasiemässan men hungern rivade i magen och värkade fötter. Men det var kul! Lyckades nog värva en och annan. Fick dock väldigt ont i fötterna. Inte så konstigt kanske för denna regniga dag hade jag tagit de enda skorna jag hade som inte läckte in vatten, vilket var ett par svarta högklackade. Och när jag då stod upp i ca 5 timmar i steck så blev jag lite smått öm om man säger så...

   Jag har förmycket att tänka på. Kan inte hålla reda på allt. Vågar inte ens tänka på hur mycket jag glömmer bort. Nej, ush. Om jag skulle skriva ner att skulle det nog ta flera timmar.. därav ingen dagbok. Det skulle ta allt för lång tid. Nej, ush, tänka får man göra en annan gång.
   Ska träffa Sofie och Anna på kördag. Det ska bli mys. Vi ska ses hemma hos mig o prata hemlisar. Haha! Sofie får berätta om hur vår present var ;) Haha!

Jag saknar honom.

.

Livet är en tävling

Varför ska jag tävla om allting jämt? Varför kan jag inte tillåta mig själv att vara näst bäst någon gång? Anna, man kan inte vara bäst på allt! Sluta tro att du måste det! Men det känns bara så otroligt meningslöst att hålla på om man ändå inte är bra på det. Jag vill att folk ska höra mig o tänka "fan, va bra hon är!". Det är ju det jag strävar efter! Men om jag ändå aldrig får chansen att visa dem, hur ska det då gå till? Jag vill inte vara den som bara gick på Södra latin för att det var kul och för att jag gillar musik. Jag vill bli något, jag vill bli bäst! Jag vill att andra ska tycka att jag är bra. Det kanske låter lite ego, men vill ärligt, har inte du också kännt så?
   Känns så meningslöst att hålla på och öva och lägga ner världens tid, om många andra ändå är bättre. Känns som om de inte ens anstänger sig och ändå är bra (fast så är det säkert inte... hoppas inte det) medans jag verkligen försöker. Eller nej, det där var nog inte sant. Jag övar nästan aldrig. Fast den här veckan har jag vart jätte duktig. Övade 2 timmar igår och 2 i torsdags. Men ändå känner jag mig kass. Känns som om jag verkligen försöker men får aldrig beröm för det. Jag står och ser på när andra får massor av kramar och pussar av Risberg och hur Torbjörn berömmer andra och säger att de är bra, men jag får aldrig någonting. Känns som om jag lika gärna kan lägga ner, för det är ändå ingen som beryr sig om att jag är där. De är aldrig nöjda. Efter att jag spelat säger det bara att det var ok. Ok är inte tillräckligt bra! Gud! Jag blir tokigt. Det ända som jag känt att jag faktiskt var riktigt bra på och som jag gillade att göra är nu taget ifrån mig. Varför var jag tvungen att klumpa ihop men med en hel drös andra som jag? Det blir ju bara tävling och konkurrens av alltihop. Ush, jag pallar inte.




    Allt känns bara så otroligt meningslöst just nu. Ingenting är roligt. Ingenting att se fram emot. Inget gott att äta, inget kul på tv. Inget ar jobbigt heller, så jag har inget att deppa för. Allt är bara grått. Inte svart, inte vitt, bara grått o regn. Vill inte göra någonting. Kan inte tänka på någonting som skulle kunna få mig glad. Ingenting. Meningslöst. Önskar att det var 2 år fram i tiden nu, så att jag inte hade nån jävla skola att vara fastkedjad i. Hatar att vara låst. Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill. Jag vill bli något. Som du sa, jag ska fan visa dem! Jag ska bli musiker. Ja, fan, det ska jag. Nu jävlar!



 

Peta på mig och jag faller i bitar





Som ett tappat duralex-glas. Kraassssssssssh. I tusen bitar, omöjligt att limma.
Hur länge kommer jag hålla ihop?






..

RSS 2.0