I mitt vakuum

Idag ska jag tilldela mitt inlägg till Anna. För det är bara henne jag tänker på. Jag är så.. typ.. orolig för henne. Inte orolig, nu låter det som om hon är en liten skitunge. Men jag vill lixom inte att hon ska vara ledsen. Fast det verkar som om hon har det bra nu efter några dagar iaf. Jag hade velat vara hemma nu, så kunde vi ha hittat på massa flumm. Saknar henne. Sen när jag kommer hem (är hos Henrik nu) och går i skolan är jag jämt så trött. Men vi har lovat varandra att träffas lite i veckorna iaf, ta promenader eller bara ses en stund på kvällen. Det var så länge sen vi sågs ofta. Pojkvänners fel antar jag =/ Eller mitt. Jag vet inte.. men vi är fortfarande vänner, bra vänner. Och även fast vi inte setts på flera veckor ibland så känns det ändå inte stelt och jobbigt. Även fast vi under en tid nästan inte hörde av varandra på flera månader. Jag kan fortfarande lite på henne till 100% och jag vet att hon kan säga allt till mig, precis som jag säger allt till henne. Visst är det konstigt. Vi har vart vänner så länge jag kan minnas, sen vi var typ 3 år. Och vi tröttnar ändå aldrig på varandra. Visst kan vi ha små gräl ibland, men det gör ju bara att man kommer varandra ännu närmare. Minns när vi var små och jag sa att Anna målade fult i min målarbok, hon blev jätte ledsen och jag kännde mig så himla dum. Haha! Det finns saker som vi har gjort tillsammans som jag aldrig kommer att glömma. Anna, du är min bästa vän. Vet inte vad jag skulle vara om du inte fanns <3

Hej! Igår kväll var jag på model house och blev sminkad och fotat. Alla ni som känner mig vet att jag såklart tyckte det var skit kul =D haha! lägger upp 2 av bilderna här.. de andra vill jag nog behålla för mig själv, tillsvidare... tihi =P

Hej. Idag tycker jag, för ovanlighetens skull... NOT!, lite synd om mig själv. Jag har världens huvudvärk, feber och är så trött att jag måste vila lite mellan varje ord jag skirver. Jag måste igentligen plugga, men så fort jag öppnar boken så somnar jag. Gud, den här veckan kommer gå åt skogen! Palla bli sjuk nu!


Igår drog jag o Anna till Trädgården. Mötte chanch o massa annat trevligt folk på vägen också. Det var mys. Dock drog vi värsta tidigt för både Anna och jag var jätte trötta och höll på att frysa rumporna av oss. Vi tänkte att vi skulle till teatern först, men ingen ville hänga på så det blev det att sitta där ute o frysa. Lite bilder:


P.s. Fråga mig inte vad jag gör på bild nr 1 ;P HAHAHAHA!
Jag bjuder på den ;)

Känner mig lite bättre idag. Fast får fortfarande ont i magen när jag tänkar på det, och därför har jag bestämt att jag inte ska det. Så nu sätter jag punkt och byter rad.
      Skrev engelskauppsats idag. På tid. För hand. Det gick åt helvete. Ja, det var precis vad det gjorde. Hoppas att jag får godkänt i alla fall. 10 minuter senare hade jag harmoniläraprov. det gick också åt helvete. Men vet ni vad? Det skiter jag i! Jag är bara så lycklig över att det är över. Nu kan jag äntligen lämna det bakom mig. Jag skiter i om jag bara får godkänt. Fan, betyg, skit ner er! Jag känner värsta frihetskänslan. Äntligen blivit av med den där jäkla engelskan. Och snart är det LOV!
     Jag o Anna o folk kanske drar till Mobergs ikväll, men vet inte riktigt om jag pallar. Är skittrött. Som alltid på fredagar. Fast Chanch o Ted kanske skulle ut imorrn, o då kanske jag hänger på då i stället. Vore trevligt att träffa lite vänner. Har ju haft så mycket på senaste tiden. Bara skola i veckorna o Henrik på helgen. Inget fel på Henrik, men det vore rätt kul att träffa lite annat folk också ;P
    Nu ska jag nog dra o käka lite choklad. Det är mums ;) See ya!



Läste Kims blogg. Fick ont i magen. =/

Idag är det inte en bra dag. Vill bara försvinna. Orkar inte. Vaför känner jag såhär? Man ska inte läsa andras bloggar. Man ska inte bry sig om vad andra gör. Men jag vill så mycket. Jag vill göra allt det där. Jag vill också. Jag vill också... Men finns ingen tid. Fan. Ja, det är precis så jag känner. Fan, fan, fan. Men det är mitt eget fel, mitt eget val. Jag vill bara flytta härifrån. Glömma allt, börja om. Det finns ingenting här för mig. Jag förstår inte varför jag är här. Jag förstår inte varför jag finns. Det är så onödigt. Gud, varför skickade du mig hit? Jag får inte ut något av det. Ingen får ut något av det. Det är så onödigt. Ingen vill ha mig här, och jag vill inte stanna. Vad väntar jag på?
   Du säger en sak, men gör en annan. Du säger en sak, men menar en annan. Ibland stör det mig inte alls, men oftast blir jag riktigt sårad. Jag kan fortsätta inbilla mig saker, men vill jag det? Vill jag inte att det ska vara äkta? Jo, det är precis vad jag vill, och just därför vill jag härifrån. Vad är det som är så svårt? Snälla, kan någon tala om för mig? Jag förstår inte varför ni tycker det är svårt? Tro mig, det är lättare.
   Nej, jag saknar dig inte. Nej, jag ångrar mig inte. Men jag ville inte såra dig. Jag ville inte att det skulle bli som det blev. Jag känner mig taskig. Ja, det gör jag faktiskt. Så förlåt. Nu är det sagt. Förlåt.
   Känner mig tom. Vet inte vad jag ska säga, tycka. Trodde aldrig att den här stunden skulle komma. Jag vill inte att du ska vara ledsen. Men jag vet inte vad jag ska säga. Det är så svårt. Vi har aldrig pratat med varandra på det sättet. Men jag vill. Jag vill prata med dig.
   Gjorde jag något fel? Eller varför drar du dig undan? Säg det till mig i så fall. Trodde vi var vänner. Men jag tror mycket. Så mycket som inte stämmer.
   Du är det finaste i världen. Ingen annan kan få mig att känna såhär. Du är det ända jag har. Jag hoppas du stannar länge. Och jag hoppas att du inte är som dem.

Sammanfattningsvis, världen är en konsigt plats.

AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag kommer sprängas!