I mitt vakuum

Jag kan bli riktigt irriterad på folk. Riktigt irriterad. Och ingen fattar vaför, ingen fattar vad jag menar. Är det bara jag i hela världen som tänker såhär? Är det kanske jag som är dum i huvudet, fast det enligt min mening är ni som är det... Är jag typ psykiskt störd, och fattar inte själv att jag är det? Eller är det så simpelt att jag är den enda i hela världen som tänker såhär?


Vad fan är det med folk och regler. Varför i Hela toaletten måste alla sätta upp en jävla massa normer om en jävla massa onödiga skitsaker.  Varför kan inte alla bara få göra som de vill? Varför kan inte jag stöta på en kille på mitt sätt? Nej, jag måste följa en jävla massa regler om vad man inte får och vad man får.  Annars är jag otrendig. Jag får inte prata om vad jag vill och jag får inte tycka som jag vill. Nej, för bra litteratur, det är den litteraturen som experterna säger är bra... och något annat får man inte läsa. nej, för det är dålig och obildande litteratur. Men tänk om jag tycker att en bok är bra då? Fast den enligt experterna är dålig, är det jag som är konstig då? Men om vi är 10 stycken som tycker att den är bra, är boken fortfarande dålig litteratur då, bara för att experterna säger så? Jag lyssnade på radio här om dagen och de sände från bokmässsan. Och enligt de som pratade skulle man bara låta sina barn läsa bra litteratur. Vadå bra litteratur??  Du kan ju för i helvete inte bestämma vad en unga ska tycka!! Låt ungen få läsa vad fan den vill! En vuxen kan inte bestämma vad som är bra och vad som är dåligt i ett barns ögon, det är bara barnet själv som kan det. Och om inte barn får tycka till om saker alls, hur ska då världen kunna utveklas? Detr är samma som om någon helatiden skulle bestämma vad alla konstnärer skulle få skapa och inte... skulle inte all konst se likadan ut då? Hur kul tror du det skulle vara? Och hur kul tror du att det är att vara konstnär då, om du ändå inte får använda dina sinnen och skapa det som du tycker är vackert.
Jag tycker att varje människa ska få tycka och göra vad den vill, utan att någon annan ska komma och bestämma. Låt folk skaffa sin egen uppfattning om saker och ting.

Vad är det med folk och skitsnack igentligen. Jag ska inte säga att jag inte snackar skit om folk, för det gör jag, en hel del. Men jag skäms över det! Värst är det om det handlar om saker som man inte kan råför. Som att man är blyg. Jag är blyg, jag kan inte rå för att jag inte kommer på massa intressanta, roliga saker att säga när jag träffar en främling, det är inte så jävla lätt. Ska jag då bli utsatt för en massa skitsnack då? Bara för att jag inte kan komma på värdelns roligast vitts. Jag bli bara så jävla förbannad på folk. Bara för att du är på ett sätt bertyder inte det att alla andra måste vara som du. Alla är inte skitroliga och skitspralliga, och alla är inte på topphumör varje dag. (Och är man på dåligt humör blir det ju inte direkt bättre om massa folk snackar skit om en.) En osäker person får inte bättre självförtroende om du säger massa skit till den. Och om du tror att du får högre status och bättre självförtroende genom att trycka ner andra så har du fel. Jag accepterar alla människor som de är. Vissa gillar jag, andra inte. Men jag snackar inte skit om dem, jag bara låter bli att vara med dem. Jag är inte med folk jag inte tycker om. Så istället för att gå runt och låtsat vara kompis med massa folk som jag igentligen inte gillar så har jag några, men väldigt nära vänner som jag verkligen älskar.  
shit, sluta haka upp dig på folks dåliga sidor, du har också dåliga sidor! Fokusera isället på deras bra sidor och låt folk vara som de är, och tro fan inte att du är bättre än alla andra...

Är det bara jag i hela välden som tänker såhär? Är det jag som är konstig eller är det ni?