Livet är en tävling
Varför ska jag tävla om allting jämt? Varför kan jag inte tillåta mig själv att vara näst bäst någon gång? Anna, man kan inte vara bäst på allt! Sluta tro att du måste det! Men det känns bara så otroligt meningslöst att hålla på om man ändå inte är bra på det. Jag vill att folk ska höra mig o tänka "fan, va bra hon är!". Det är ju det jag strävar efter! Men om jag ändå aldrig får chansen att visa dem, hur ska det då gå till? Jag vill inte vara den som bara gick på Södra latin för att det var kul och för att jag gillar musik. Jag vill bli något, jag vill bli bäst! Jag vill att andra ska tycka att jag är bra. Det kanske låter lite ego, men vill ärligt, har inte du också kännt så?
Känns så meningslöst att hålla på och öva och lägga ner världens tid, om många andra ändå är bättre. Känns som om de inte ens anstänger sig och ändå är bra (fast så är det säkert inte... hoppas inte det) medans jag verkligen försöker. Eller nej, det där var nog inte sant. Jag övar nästan aldrig. Fast den här veckan har jag vart jätte duktig. Övade 2 timmar igår och 2 i torsdags. Men ändå känner jag mig kass. Känns som om jag verkligen försöker men får aldrig beröm för det. Jag står och ser på när andra får massor av kramar och pussar av Risberg och hur Torbjörn berömmer andra och säger att de är bra, men jag får aldrig någonting. Känns som om jag lika gärna kan lägga ner, för det är ändå ingen som beryr sig om att jag är där. De är aldrig nöjda. Efter att jag spelat säger det bara att det var ok. Ok är inte tillräckligt bra! Gud! Jag blir tokigt. Det ända som jag känt att jag faktiskt var riktigt bra på och som jag gillade att göra är nu taget ifrån mig. Varför var jag tvungen att klumpa ihop men med en hel drös andra som jag? Det blir ju bara tävling och konkurrens av alltihop. Ush, jag pallar inte.
Allt känns bara så otroligt meningslöst just nu. Ingenting är roligt. Ingenting att se fram emot. Inget gott att äta, inget kul på tv. Inget ar jobbigt heller, så jag har inget att deppa för. Allt är bara grått. Inte svart, inte vitt, bara grått o regn. Vill inte göra någonting. Kan inte tänka på någonting som skulle kunna få mig glad. Ingenting. Meningslöst. Önskar att det var 2 år fram i tiden nu, så att jag inte hade nån jävla skola att vara fastkedjad i. Hatar att vara låst. Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill. Jag vill bli något. Som du sa, jag ska fan visa dem! Jag ska bli musiker. Ja, fan, det ska jag. Nu jävlar!
Känns så meningslöst att hålla på och öva och lägga ner världens tid, om många andra ändå är bättre. Känns som om de inte ens anstänger sig och ändå är bra (fast så är det säkert inte... hoppas inte det) medans jag verkligen försöker. Eller nej, det där var nog inte sant. Jag övar nästan aldrig. Fast den här veckan har jag vart jätte duktig. Övade 2 timmar igår och 2 i torsdags. Men ändå känner jag mig kass. Känns som om jag verkligen försöker men får aldrig beröm för det. Jag står och ser på när andra får massor av kramar och pussar av Risberg och hur Torbjörn berömmer andra och säger att de är bra, men jag får aldrig någonting. Känns som om jag lika gärna kan lägga ner, för det är ändå ingen som beryr sig om att jag är där. De är aldrig nöjda. Efter att jag spelat säger det bara att det var ok. Ok är inte tillräckligt bra! Gud! Jag blir tokigt. Det ända som jag känt att jag faktiskt var riktigt bra på och som jag gillade att göra är nu taget ifrån mig. Varför var jag tvungen att klumpa ihop men med en hel drös andra som jag? Det blir ju bara tävling och konkurrens av alltihop. Ush, jag pallar inte.
Allt känns bara så otroligt meningslöst just nu. Ingenting är roligt. Ingenting att se fram emot. Inget gott att äta, inget kul på tv. Inget ar jobbigt heller, så jag har inget att deppa för. Allt är bara grått. Inte svart, inte vitt, bara grått o regn. Vill inte göra någonting. Kan inte tänka på någonting som skulle kunna få mig glad. Ingenting. Meningslöst. Önskar att det var 2 år fram i tiden nu, så att jag inte hade nån jävla skola att vara fastkedjad i. Hatar att vara låst. Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill. Jag vill bli något. Som du sa, jag ska fan visa dem! Jag ska bli musiker. Ja, fan, det ska jag. Nu jävlar!
Kommentarer
Trackback
