I mitt vakuum

Jag blir så jävla irriterad på folk som påstår att man måste gå runt och va glad jämt. Att man ska låtsas vara glad när man inte är det, bara för att andra tycker det är trist om man är nere. Men vadå? Jag är inte alltid ledsen, oftast glad faktiskt. Alla har dåliga dagar, så kan man inte bara acceptera det. Mår man skit så gör man, och det finns inget att göra åt det. Det blir ju knappast bättre av att gå runt och låtsas vara något man inte är. Nej, ibland fattar jag inte hur vissa personer tänker...
Om någon är ledsen blir det ju inte heller bättre av att man blir tillsagd att man är klen.
Jag vet att "det handlar om inställning", blablabla, men allt går inte bra bara för att man tänker sig att det ska det.
Suck... jag kan inte prata med dig längre... jag kan ju ändå inte vara mig själv.




Igår blev det teatern. Inte riktigt som planerat. Jag låg hemma och kollade på film när Anna lyckades övertala mig att hänga med till Havspiren, och när vi kom iväg var klockan redan 1. Och där var det ju inte särskillt livat så vi åkte till teatern istället. Dansade så jag blev helt svettig hela natten lång. Haha! K o B porrade sig mysigt på varandra också! HAHA! Det var kul.



Satt och räknade matte hela dagen igår. Tror jag kan det ganska bra nu. G får jag i alla fall, och det är jag helnöjd med. Hade det inte vart för Henrik så hade jag inte ens haft det :P Satt med solen i ryggen hela dagen, och är nu röd som en kräfta. Haha!